När jag var barn på 90-talet skämdes jag alldeles förfärligt varje gång jag gick till affären och handlade med min farmor. Inför varje shoppingrunda fyllde hon sin svarta, tantiga läderhandväska med begagnade plastpåsar och tygpåsar i varierande storlekar. Dessa halade hon sedan upp vid tillfällen i butiken, speciellt vid fruktdisken. Helt ogenerat! Själv tyckte jag det var det absolut skämmigaste som fanns, tänk om någon skulle få för sig att hon snattade där hon stod och grävde i väskan. Nåja, jag var ju faktiskt bara ett barn, så kanske denna barnslighet är förlåten?

Jag minns också att påsarna hon halade fram var fyllda med de där små lapparna man får från vågen, med pris och vikt på. De var inte använda bara en gång innan, utan de användes tills de gick sönder, vilket faktiskt kunde ta sin tid.

Hemma hos min farmor fylldes skåpen inte enbart av plastpåsar fån fruktdisken, man kunde hitta allehanda glasflaskor, plastburkar och askar som alla en gång kommit från affärshyllorna som produktförpackningar. Vid blommorna i salen stod det alltid en sprayflaska med vatten för att duscha blommorna med, en gång hade det varit fönsterputsmedel i den. Då som barn, förstod jag inte varför hon återanvända allt, in i det sista, men idag ser jag med vuxna ögon på dessa shoppingrundor, sprayflaskor och glasburkar och har ändrat åsikt, jag skäms inte längre, jag är nära in på stolt över hur sparsam hon var och måste erkänna att jag beundrar hennes ihärdighet att återvända allt. Jag har mycket att lära av henne.

Men så var hon ju också av de generationerna som upplevde kriget, för de senare generationerna har det i det närmaste framstått som en tävling om vem hunnit sätta sprätt på mesta möjliga mängd naturresurser. Att konsumera har varit trendigt och en förutsättning för världsekonomins tillväxt.

Men nu håller ändå trenden på att vända, om än långsamt, ”tantigt” har blivit hipt! Idag är det (nästan) trendigt att ha med sig sina flergångs påsar till affärernas fruktavdelningar. Allt fler börjar ifrågasätta vår ohållbara konsumtion, en glädjande utveckling för miljön. Överallt i samhället börjar man skönja en förändring i inställningen till konsumtion. Vem visste 2010 vad en återbrukare var för en typ, nu har de dykt upp återbrukare som svampar efter regn på sociala medier som exempel. Det är inte heller längre lite udda att gå på loppis, tvärt om är det en trend och i det närmaste en livsstil för många att köpa så lite nytt som möjligt. (Jag hör själv till denna kategorin människor och få tror det när de ser vårt hus, men över 90 procent av allt vi äger är second-hand.)

Denna våg av medvetenhet har fått oss att ifrågasätta allt mer av vår vardagliga konsumtion. Tänk utifrån dig själv, vad i ditt liv skulle du kunna avstå ifrån till förmån för miljön, men som du knappt själv skulle märka att du gav upp? Personligen önskar jag att allt mer skulle säljas i lösvikt i affären. Många gånger har jag suckat över hur snabbt soppåsen fylls, mestadels av plastförpackningar så fort man skall koka ihop en middag till familjen. Korv, malet kött, fisk, bröd, frukt, skinka och ost är alla sådana livsmedel som kunde säljas i lösvikt för att slippa eländet med sopkärl överfyllda av plastförpackningar vars syfte till största delen begränsar oss från att köpa den mängd vi faktiskt behöver. En ökad mängd produkter i lösvikt skulle antagligen inte bara minska behovet förpackningar, det skulle även minska på matsvinnet (och kanske affärerna och producenternas vinster).

En annan sak man gott kunde förbjuda är vatten på flaska. Vi tänker knappt på det men det är fruktansvärt onödigt och ett bra exempel på totalt bortkastade naturresurser. Under Demarinuorets kongress hade det kommit in en motion om just det här och den godkändes med formuleringen att vi skulle arbeta för att motverka alla former av onödig konsumtion av plastförpackningar. Här kunde vi gått hålla ögonen öppna inom vår egen organisation. På ett flertal politiska tillfällen under de senaste åren har jag kunnat uppmärksamma att det bjudits på flaskvatten. Någonting som enkelt kunnat åtgärdas med en kanna vatten och några glas. (tack och lov erbjuder majoriteten av tillfällena ändå just kranvatten i kanna) Håll ögonen öppna i sommar!

Flaskvatten är omstritt även i övriga Norden. I år ordnar Unicef i Sverige en kampanj vid namn ”Vattenlöftet” för att uppmärksamma den onödiga och dyra flaskvattenkonsumtionen och med hjälp av en mängd kändisar uppmanar de att bojkotta flaskvatten och istället donera pengar till utsatta delar av världen där rent vatten är lyx. En liknande kampanj kunde gott köra igång här hemma i Finland också, även här är försäljningen av flaskvatten på tok för hög.

”Varje år köper vi svenskar över 200 miljoner liter flaskvatten, trots att vi har obegränsat med rent vatten i våra kranar. Varje dag dör 1 000 barn för att de saknar tillgång till rent vatten. Avstå från ditt flaskvatten och välj istället att lägga pengarna på att rädda barns liv. Utmana dina vänner att göra samma sak! 100 kronor renar 10 000 liter vatten. ” (https://unicef.se/vattenloftet)

Världen kommer såklart inte att ändra över en natt, men vi kan alla göra vårt bästa för att bidra till en hållbarare värld och spara på miljöresurserna. Vi kan göra medvetna val, konsumera mindre och återanvända mer. Kanske kan man låta bli att använda engångskärlen på picknicken i sommar (och resten av året med), bojkotta flaskvatten och om möjligt köpa så mycket som möjligt i lösvikt. Gärna i begagnade påsar fyllda med tidigare påklistrade klistermärken. Fast nuförtiden är det ju inte meningen att de skall gå att återanvända. Dessa små plastpåsar från fruktdiskens rullor var nämligen betydligt tjockare och slittåligare än dagens tunna påsar som i bästa fall håller ända hem, men som det allt för ofta redan gått hål på redan vid kassan. Jag råkar veta det, för i ett skrymsle i mitt kök, i en plåtlåda ligger två påsar från 90-talet hela och fina, med några klisterlappar kvar. De ligger där och är och skräpar men med ett ovärderligt affektionsvärde, för fina för att kastas bort, de kan ju komma till användning nån dag ännu.

Erica Helin
Medlem i förbundsstyrelsen