De senaste månaderna har få av oss kunnat undgå diskussion om stigande priser på energi. I efterdyningarna av coronapandemins lockdowns har den ekonomiska tillväxten, och därmed också efterfrågan på energi, vuxit kraftigt. Samtidigt har utbudet av vindkraft och naturgas varit knappt och bidragit till prisökningar på el. Läget har ytterligare förvärrats av bristfälliga överföringssystem för el och gas mellan EU:s medlemsländer.
Situationen har för många lett till en så kallad ’energifattigdom’. De stigande priserna slår till regressivt, det vill säga, att de allra mest skörbara hushållen tvingas spendera en allt större del av sin disponibla inkomst på energiräkningar. Enligt europeiska energifattigdomsindex (EEPI) beräknas totalt 34 miljoner européer kämpa med räkningarna för att tillräckligt värma, kyla eller lysa sina hem. I och med pandemin lär antalet stiga ytterligare.
Medan hösten närmar sig sitt slut hoppas flera på en mild vinter och med den franska proteströrelsen de gula västarna i färskt minne, fruktar flera regeringar ytterligare missnöjesyttringar. Då EU-ländernas stats- och regeringschefer samlades till toppmöte i oktober, stod de stigande energipriserna högt på dagordningen. För att skydda konsumenter från stigande kostnader, har vissa röster begärt att EU skruvar ner sina klimatambitioner.
Tvärtom betyder ökade satsningar på grön energi en bättre ställning för såväl hushåll som industri. I jämförelse av EU:s medlemsländer, syns en klar korrelation mellan andelen förnybart i den nationella energimixen och energipriserna. En högre andel fossilfria och förnybara energikällor har i länder som Finland skyddat konsumenter från prishöjningar liknande dem i länder som i större grad är beroende av fossila bränslen.
Det är precis vårt beroende av fossila bränslen – som naturgas och olja – som gör oss sårbara för prisfluktuationer. Slutsatsen får därför inte vara att backa ifrån våra ambitiösa klimatmål på nationell eller europeisk nivå, utan att i allt större grad satsa på utbyggnaden av förnybara energikällor. Likaså bör vi fokusera på att undanröja problem när det kommer till kapacitet, lagring samt effektiv förbrukning av energin.
Även om elöverföring är till sin natur en monopol med avgörande betydelse för samhällets försörjningssäkerhet som skall vara i offentlig ägo bedrivs den i vinstsyfte på många håll i EU. Caruna och Elenia, de största elnätsföretagen sett till marknadsandel i Finland som råkar ha privata och utländska majoritetsägare, bär ansvaret för de kraftigaste prishöjningarna i branschen på senare år som främst kan förklaras av jakten på vinster och inte av ökade investeringsbehov.
Samtidigt är det klart att flera känner av de rekordhöga priserna i sina plånböcker redan nu. På kort sikt kommer regeringar oundvikligen behöva hjälpa hushåll och företag över prischocken och övergångsperioden när fossila bränslen fasas ut till ett mer hållbart samhälle där ren energi är normen. Att dra ner på klimatarbetet vore ändå att göra både planeten och ekonomin en björntjänst.
Ellen Petersén och Arseniy Lobanovskiy
