Detta tal hölls på Mariehamns socialdemokraters första maj-firande 2016. Rebecca var inbjuden talare.
Tack för inbjudan! Jag har inte besökt Åland sedan 2010 så jag är väldigt glad att få
återvända nu som vuxen och se vad som händer här och hur ni har det. Det är intressant hur
situationen på Åland är annorlunda än resten av Finland. Ni har 3,7 % arbetslöshet mot
landets 10,1%. Ni har positiv inflation fastän Finlands inflation har varit negativ eller på noll
redan länge. Ni har socialdemokrater i er regering, vi har tyvärr inte.
***
Jag heter alltså Rebecca Åkers, och är här i egenskap av att jag är Finlands svenska unga
socialdemokraters ordförande. Vi är Demarinuorets, alltså Socialdemokratisk Ungdoms,
enda svenskspråkiga distrikt, och vi täcker hela landet. Vi fokuserar på värderingar som är
traditionellt socialdemokratiska, som arbete och rättvisa, men vi har lite mer ungdomlig syn.
Ungdomsförbundet har till exempel gått in för en basinkomstmodell, fastän resten av partiet
inte officiellt har gjort det. Under mitt styre har vi i det svenska ungdomsförbundet också
fokuserat mer på ämnen som antirasism och jämställdhet.
***
Idag är det första maj, Labour Day, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Idag minns vi
hur långt vi kommit och ser framåt hur långt vi har kvar. Arbetarrörelsen och
socialdemokratin har byggt upp det sociala skyddsnätet vi har. Barnbidrag,
arbetslöshetsunderstöd, studiestöd, folkpension, sjukpenning, handikappsbidrag. Allt är
byggt på tanken att fördela de gemensamma resurserna. ”Av var och en efter förmåga – åt
var och en efter behov”, som Marx sa.
***
Framtiden ser inte lika bra ut. Hela vänstern gick bakåt i Finlands förra riksdagsval, och
många sa att socialismens tid är över. Man sa att välfärdsstaten är för dyr, att den helt enkelt
inte är realistisk. Vilket egentligen betyder: Nu ska vi fokusera på att vara själviska istället.
Det nya samhällsmålet blev istället att spara. Men det finns en gräns på hur mycket som kan
sparas. Allt för många samhällen har byggts på de svagastes ryggar, men ännu verkar ingen
ha lärt sig någonting.
***
Finlands regering bryr sig inte om unga. Det är inte lätt att vara ung i dagens värld, och inte
minst i dagens Finland. Politiker gillar att säga att de fattar sina beslut för de framtida
generationernas skull. Vi ska minska skuldbördan för de framtida generationernas skull. Vi
ska bygga upp Finlands konkurrenskraft för de framtida generationernas skull. Men ser inte
att vi är en av de framtida generationerna som de aktivt rycker undan mattan för.
Högskolestuderandes utbildning försämras i och med universitetets färre resurser, vilket
leder till färre professorer och fler kurser som bara är några böcker och ett prov.
Grundskoleklasser och dagisgrupper slås ihop och blir större. Lärarna får samma lön, men
förväntas undervisa fler människor och behålla samma kvalitet.
***
Finlands regering bryr sig inte om kvinnor. Regeringens nedskärningar drabbar
kvinnodominerade branscher som vård och utbildning hårdast, och många kommer att
förlora sitt jobb. Regeringens spetsprojekt med satsningar kommer dessutom att riktas till
mansdominerade branscher, som byggnads- och cleantechbranschen. Med höjda
dagvårdsavgifter löns det också för allt fler att inte jobba alls, utan det är bättre att stanna
hemma och ta hand om barn. En sådan tillbakagång till ett samhälle där kvinnorna är utanför
arbetslivet är allt annat än jämställd.
***
Finlands regering bryr sig inte om invandrare. I ett försök att ”kontrollera invandringen” vill
regeringen försvåra familjeåterförening. Förslaget är att en person måste ha minst 1 700 €
efter skatt i månaden för att partnern ska få uppehållstillstånd, och 2 600€ efter skatt för att
även få ha med sina barn. Detta innebär att familjeliv blir en klassfråga. Inte bara
lågavlönade, men även medelavlönade drabbas. Staten bestämmer vem du får och vem du
inte får älska, annars får du inte stanna, även om du är finsk medborgare.
***
Finlands regering bryr sig inte om arbetare. Under rubriken ”konkurrenskraft” försämrar
man arbetsvillkoren för arbetstagarna med hot om tvång. Högerpolitiker från
Samlingspartiet och Svenska folkpartiet talar även för lokala arbetsavtal istället för
kollektivavtal, vilket möjliggör utnyttjande av människor som inte har en stark
förhandlingsposition eller kunskap om sina rättigheter. Detta kan vara grupper som redan är
sårbara på arbetsmarknaden, som unga och invandrare.
***
Det är ingen trevlig värld vi lever i. Kriser, terroristangrepp, död, död och mera död.
Människor flyr för sina liv och de flesta västländer stänger sina gränser, säger ”Nej kom inte
hit”. De vill inte se folks lidande. De ser bara skillnader, inte likheter. De rika smiter undan
sina medborgerliga skyldigheter som skattebetalare genom byråkratiska lösningar i
skatteparadis. Om alla skulle betala sin del skulle vi inte vara i lågkonjunktur, då skulle vi ha
råd med vårt sociala skyddsnät och våra investeringar för framtiden. Men själviskheten är
större. Till och med i regeringen finns det sådana. Samma regering som säger att vi alla ska
bidra.
***
För tillfället ser det alltså rätt dåligt ut. Men framtiden kanske blir bättre. Bland unga finns
många röster som aktivt försvarar jämställdhet och jämlikhet, även om de kanske inte kallar
det politik. Allt fler ser även betydelsen av att gå med i facket. Socialdemokratin är inte död,
arbetarrörelsen är inte död. När det är som sämst ser vi behovet av förändring, och allt fler
har vaknat.
***
Vi måste bry oss om varandra och ta hand om varandra. Vi måste bemöta hat med kärlek. Vi
måste bemöta okunskap med information. Alla bidrar med det de kan. Så har vi byggt
samhället och så bygger vi en jämlikare, hållbarare, ljusare framtid.
***
Tack.
