Detta tal hölls på Mariehamns socialdemokraters första maj-firande 2016. Rebecca var inbjuden talare.

 

Tack för inbjudan! Jag har inte besökt Åland sedan 2010 så jag är väldigt glad att få

återvända nu som vuxen och se vad som händer här och hur ni har det. Det är intressant hur

situationen på Åland är annorlunda än resten av Finland. Ni har 3,7 % arbetslöshet mot

landets 10,1%. Ni har positiv inflation fastän Finlands inflation har varit negativ eller på noll

redan länge. Ni har socialdemokrater i er regering, vi har tyvärr inte.

***

Jag heter alltså Rebecca Åkers, och är här i egenskap av att jag är Finlands svenska unga

socialdemokraters ordförande. Vi är Demarinuorets, alltså Socialdemokratisk Ungdoms,

enda svenskspråkiga distrikt, och vi täcker hela landet. Vi fokuserar på värderingar som är

traditionellt socialdemokratiska, som arbete och rättvisa, men vi har lite mer ungdomlig syn.

Ungdomsförbundet har till exempel gått in för en basinkomstmodell, fastän resten av partiet

inte officiellt har gjort det. Under mitt styre har vi i det svenska ungdomsförbundet också

fokuserat mer på ämnen som antirasism och jämställdhet.

***

Idag är det första maj, Labour Day, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Idag minns vi

hur långt vi kommit och ser framåt hur långt vi har kvar. Arbetarrörelsen och

socialdemokratin har byggt upp det sociala skyddsnätet vi har. Barnbidrag,

arbetslöshetsunderstöd, studiestöd, folkpension, sjukpenning, handikappsbidrag. Allt är

byggt på tanken att fördela de gemensamma resurserna. ”Av var och en efter förmåga – åt

var och en efter behov”, som Marx sa.

***

Framtiden ser inte lika bra ut. Hela vänstern gick bakåt i Finlands förra riksdagsval, och

många sa att socialismens tid är över. Man sa att välfärdsstaten är för dyr, att den helt enkelt

inte är realistisk. Vilket egentligen betyder: Nu ska vi fokusera på att vara själviska istället.

Det nya samhällsmålet blev istället att spara. Men det finns en gräns på hur mycket som kan

sparas. Allt för många samhällen har byggts på de svagastes ryggar, men ännu verkar ingen

ha lärt sig någonting.

***

Finlands regering bryr sig inte om unga. Det är inte lätt att vara ung i dagens värld, och inte

minst i dagens Finland. Politiker gillar att säga att de fattar sina beslut för de framtida

generationernas skull. Vi ska minska skuldbördan för de framtida generationernas skull. Vi

ska bygga upp Finlands konkurrenskraft för de framtida generationernas skull. Men ser inte

att vi är en av de framtida generationerna som de aktivt rycker undan mattan för.

Högskolestuderandes utbildning försämras i och med universitetets färre resurser, vilket

leder till färre professorer och fler kurser som bara är några böcker och ett prov.

Grundskoleklasser och dagisgrupper slås ihop och blir större. Lärarna får samma lön, men

förväntas undervisa fler människor och behålla samma kvalitet.

***

Finlands regering bryr sig inte om kvinnor. Regeringens nedskärningar drabbar

kvinnodominerade branscher som vård och utbildning hårdast, och många kommer att

förlora sitt jobb. Regeringens spetsprojekt med satsningar kommer dessutom att riktas till

mansdominerade branscher, som byggnads- och cleantechbranschen. Med höjda

dagvårdsavgifter löns det också för allt fler att inte jobba alls, utan det är bättre att stanna

hemma och ta hand om barn. En sådan tillbakagång till ett samhälle där kvinnorna är utanför

arbetslivet är allt annat än jämställd.

***

Finlands regering bryr sig inte om invandrare. I ett försök att ”kontrollera invandringen” vill

regeringen försvåra familjeåterförening. Förslaget är att en person måste ha minst 1 700 €

efter skatt i månaden för att partnern ska få uppehållstillstånd, och 2 600€ efter skatt för att

även få ha med sina barn. Detta innebär att familjeliv blir en klassfråga. Inte bara

lågavlönade, men även medelavlönade drabbas. Staten bestämmer vem du får och vem du

inte får älska, annars får du inte stanna, även om du är finsk medborgare.

***

Finlands regering bryr sig inte om arbetare. Under rubriken ”konkurrenskraft” försämrar

man arbetsvillkoren för arbetstagarna med hot om tvång. Högerpolitiker från

Samlingspartiet och Svenska folkpartiet talar även för lokala arbetsavtal istället för

kollektivavtal, vilket möjliggör utnyttjande av människor som inte har en stark

förhandlingsposition eller kunskap om sina rättigheter. Detta kan vara grupper som redan är

sårbara på arbetsmarknaden, som unga och invandrare.

***

Det är ingen trevlig värld vi lever i. Kriser, terroristangrepp, död, död och mera död.

Människor flyr för sina liv och de flesta västländer stänger sina gränser, säger ”Nej kom inte

hit”. De vill inte se folks lidande. De ser bara skillnader, inte likheter. De rika smiter undan

sina medborgerliga skyldigheter som skattebetalare genom byråkratiska lösningar i

skatteparadis. Om alla skulle betala sin del skulle vi inte vara i lågkonjunktur, då skulle vi ha

råd med vårt sociala skyddsnät och våra investeringar för framtiden. Men själviskheten är

större. Till och med i regeringen finns det sådana. Samma regering som säger att vi alla ska

bidra.

***

För tillfället ser det alltså rätt dåligt ut. Men framtiden kanske blir bättre. Bland unga finns

många röster som aktivt försvarar jämställdhet och jämlikhet, även om de kanske inte kallar

det politik. Allt fler ser även betydelsen av att gå med i facket. Socialdemokratin är inte död,

arbetarrörelsen är inte död. När det är som sämst ser vi behovet av förändring, och allt fler

har vaknat.

***

Vi måste bry oss om varandra och ta hand om varandra. Vi måste bemöta hat med kärlek. Vi

måste bemöta okunskap med information. Alla bidrar med det de kan. Så har vi byggt

samhället och så bygger vi en jämlikare, hållbarare, ljusare framtid.

***

Tack.