”Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår! Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår”.
Dessa ord kommer vi studenter att sjunga på Valborgsmässoafton i och med den traditionella mösspåläggningen. Medan jag allmänt inte stöder den borgerliga studentkulturen som avser att studentmössan är något speciellt (särskilt eftersom det stora studentprovet är som vilket annat kursprov som helst i påföljande akademiska studier), är det en intressant tradition att ha som referenspunkt i nuläget och i analyser av framtiden.
Studentsången börjar allt mer vara en tradition från en svunnen tid, numera finns det nog inte särskilt många studerande som skulle beskriva sin framtid som ”ljus”. Förutom världens kriser och förändringar, kan vi studerande idag se fram emot hur vår livskvalitet kommer att försämras på så gott som alla fronter. Vår utbildning tappar kvalitet, vår ekonomi blir knappare, våra privatliv blir osäkrare och arbetslivet skrämmer allt mer.
Nedskärningarna i högskolorna leder redan nu till att doktorandplatser minskar, föreläsningskurser görs om till läskurser och byggnader försvinner. Kvaliteten på studierna kan inte hållas upp om pengar tas bort utan att strukturella reformer görs, det förstår väl alla.
Ingenting blir effektivare, allt går bara tillbaka till att studerande själva sitter och läser böcker på biblioteken. För studerande som vill ha en bra utbildning börjar det allt mer löna sig att studera utomlands.
Fattiga studerande har funnits länge, men regeringen skär nu i studiepenningen och höjer låneandelen. På detta sätt blir det så gott som omöjligt att studera utan att ta lån. Men att ta sina första steg ut i arbetslivet med en skuldbörda på 18 000 euro under det gamla systemet eller 29 250 euro med det nya systemet ser inte många studerande fram emot, så därför jobbar många på sidan av studierna istället.
Då förlängs studietiden från de 5 rekommenderade åren till magisterexamen till kanske 7, 8, 9 år. För vissa bidrar föräldrarna med en del, så de drabbas inte lika hårt. Vissa bestämmer att de inte alls har råd att studera. Jag behöver knappast nämna vilka klasskillnader detta system bygger för framtiden.
När livet ser ut såhär, är det svårt att se framför sig en livssituation som skulle vara stabil nog för att ha råd att skaffa barn. Med snuttjobb, begränsad rätt till dagvård och höjda dagvårdsavgifter löns det helt enkelt inte.
Detta är inte positivt för Finlands åldrande befolkningsstruktur. Om ett barn dessutom kommer oplanerat kan det vara svårt att studera samtidigt, så du får välja mellan karriär eller barn, speciellt som kvinna.
Det som skrämmer studerande mest är ändå det som ännu är på kommande – arbetslivet. Arbetslösheten bland högutbildade har stigit allt mer de senaste åren. Den är ännu inte på samma nivå som för grundutbildade men den har stigit.
Enligt Akavas statistik steg arbetslösheten bland högskoleutbildade med 6,9 % mellan år 2015 och 2016, och bland forskarutbildade hela 11,9 %. Att komma ut i arbetslivet och inte direkt få ett fast jobb är verklighet för allt fler. Får du inte jobb efter examen ser det inte bra ut på CVn, så chanserna blir mindre att få ett jobb senare.
Skräckexempel av bekanta och statistik ger intrycket av att du inte får jobb och att dina studier var förgäves.
Kanske vi studenter är lyckliga, vi är ju inte ute i arbetslivet ännu. Men inte har vi någon ljusnande framtid framför oss.
