I sitt “finskhetsprogram” går sannfinländarna till anfall mot svenskans ställning i Finland och målar upp språklig mångfald som ett hot mot den nationella identiteten och därmed det finska samhället.
“Det finska språket är nu och historiskt sett grunden för det finska folket och den finska nationen.” säger Sannfinländarna. Mellan raderna kan man läsa att sannfinländarna inte ser oss som har svenska som modersmål som riktiga finländare. Föga överraskande, då det svenska språket har varit en återkommande hotbild i sannfinländarnas polariserande retorik.
Sanningen är den att Finland i alla tider har präglats av mångfald. Innan idén om den nationella identiteten föddes, omkring 1800-talet, har det geografiska område vi kallar Finland bebotts av många olika folkgrupper med egna språk och identiteter. Bland annat samer, kareler och romer och finlandssvenskar är historiskt sett lika mycket berättigade att bo och leva här, som den finsktalande befolkningen i vårt land.
Etnisk och språklig mångfald har alltid varit ett rött skynke för nationalkonservativa rörelser. Samma splittrande retorik använde 1900-talets fascister för att dela sina folk.
Om Sannfinländarna skulle få igenom sitt program, skulle det slå hårdast mot de som behöver offentliga tjänster och de som inte har lika möjligheter att lära sig flera språk.
Detta förakt för minoriteters rättigheter är långt ifrån socialdemokraternas och Vänsterungas värdegrunder. Vi ser finlands språkliga mångfald som en styrka och som något värt att försvara. Därför har regeringen Marin bland annat infört en nationalspråksstrategi som ska trygga båda nationalspråkens framtid och budgeterat för mera undervisning i det andra inhemska språket.
När Sannfinländarna vill gro splittring i samhället vill vi istället trygga allas rätt att leva, studera och få den service de behöver på eget modersmål.
Jonatan Wikström, medlem i Socialdemokratisk ungdoms förbundsstyrelse
Ava Dahlvik, vice ordförande för Vänsterunga
