Finlands befolkning blir äldre för varje dag som går, men vårdbranschen är inte redo för de
utmaningar detta medför. Årtionden av åtstramningspolitik har lett till att den kommunala
vårdsektorn har förlorat otaliga jobb och att arbetsbördan ökat för vårdarna. För att kunna
tillgodose det ökade servicebehov som en åldrande befolkning innebär, måste arbetsvillkoren
inom vården förbättras.
Vårdbranschens löner kritiseras ofta för att vara för låga. Trots att levnadskostnaderna har
ökat, har löner inom branschen knappast hunnit ikapp. En kommunalt anställd sjukskötare tjänar
14 000 euro mindre om året än en manlig ingenjör som arbetar för kommunen*. Låga löner och
långa arbetspass leder till att allt fler vårdarbetare flyttar till de andra nordiska länderna där de får
mer betalt**.
Förutom en ständig fysisk ansträngning ingår det i varje sjukskötares och närvårdares
arbetsbeskrivning att visa omtanke och omsorg om var och en av deras patienter. Denna typ av
emotionellt arbete må vara svår eller omöjlig att kvantifiera, men det står klart att den nuvarande
värderingen inte motsvarar det verkliga ansvaret och ansträngningen.
Vårdpersonalens arbetsvillkor lider dessutom av en ökad byråkrati och invecklade hierarkier på
arbetsplatsen. Detta hindrar vårdpersonalen från att utföra sina grundläggande arbetsuppgifter.
Istället för att få nya kollegor och skäliga löner har vårdare blivit utsatta för oändlig
managerialisering och effektivisering. Otrygga anställningar har också blivit allt vanligare: år 2019
jobbade var fjärde kvinnlig anställd inom den kommunala vårdsektorn på deltid***.
”Fler utbildningsplatser kommer inte heller att göra
vårdyrket mer attraktivt bland unga, om arbetsvillkoren inteförbättras”
Situationen är särskilt kritisk när det gäller den svenskspråkiga delen av vården. Enligt Folktinget är
bristen på den svenskspråkiga personalen klar. Fler utbildningsplatser kommer inte heller att göra
vårdyrket mer attraktivt bland unga, om arbetsvillkoren inte förbättras****.
Coronasituationen har på många sätt förvärrat vårdpersonalens redan dåliga arbetsvillkor. I
flera kommuner har särskilda coronaersättningar därför lindrat vårdpersonalens lidande. Ett
enskilt lönepåslag är dock inte tillräckligt – det krävs betydligt mer för att uppnå sann jämställdhet i
lönefrågan och säkerställa en ljus framtid för vårdyrket i Finland.
Kommunalvalet 2021 ger kommunerna en utmärkt möjlighet att vända på nedskärningar genom
att ge vårdare de lönehöjningar de länge har strävat efter och skapa nya, drägliga
tillsvidareanställningar. De kommunala beslutsfattarna måste stödja fackföreningarna SuPer och
Tehys plan för lika lön i vården***** och uppmana Finlands regering att öka statsandelen av
social- och hälsovårdsfinansieringen.
Alla kommunalvalskandidater bör därför driva en rejäl förbättring av arbetsvillkor och löner för
vårdpersonalen i sitt valarbete och som fullmäktigeledamöter samarbeta med vårdbranschens
fackföreningar. Som arbetsgivare måste kommunen ta ansvar.
Arseniy Lobanovskiy
Vice ordförande, FSUD
*Källa: Svenska Yle, 7.3.2020 (https://svenska.yle.fi/artikel/2020/03/07/kvinnliga-sjukskotare-tjanar-14-000-euro-mindre-om-aret-an-manliga-ingenjorer)
**Källa: Sjuksköterskeförbundet, 4.4.2019
(https://www.epressi.com/tiedotteet/terveys/sairaanhoitajan-palkka-on-suomessa-pohjoismaiden-alhaisin.html)
***Källa: Statistikcentralen (Månadslöner inom kommunsektorn; löner efter yrkesklassificering,
2019, https://www.stat.fi/til/ksp/2019/ksp_2019_2020-05-26_tau_001_sv.html)
****Källa: Vart försvinner den svenskspråkiga vårdpersonalen?
(Sofia Kajander för Folktinget, 2020, https://folktinget.fi/sv/kontakt/media/pressmeddelanden/article-130638-75423-folktinget-vart-forsvinner-den-svensksprakiga-vardpersonalen)
*****Källa: SuPer och Tehy: Lönejämställdhet framskrider inte utan pengar, 19.3.2019 (Kohti tasa-arvoista palkkausta)
